Under de senaste decennierna har industriföretag i allt högre grad globaliserats och etablerat internationella leveranskedjor. Detta gjordes för att maximera produktionen såväl som kostnadseffektiviteten, vilket resulterat i en en smidigare leveranskedja med lite 'fett', dvs. buffert.
I många fall blev dessa leveranskedjor också starkt beroende av ett litet antal befintliga, etablerade källor.
Med tiden blev leveranskedjor och tillverkningsanläggningar mer exponerade för externa faktorer. Problem som covid-19-pandemin, geopolitiska konflikter, ökande protektionism och tullar har alla spelat en roll i att störa leveranskedjorna, som ursprungligen antogs vara motståndskraftiga.
Och den ekonomiska effekten var – och är – betydande. En uppskattning tyder på att störningar i leveranskedjan kan ha lett till 1,5 biljoner USD i förlorade intäkter globalt, medan en Accenture-rapporten 2022 förutspår att euroområdets kumulativa BNP potentiellt kan minska med 920 miljarder euro (cirka 1TP5970 miljarder USD) fram till 2023 till följd av störningar i leveranskedjan.
Den verkliga frågan nu är: hur bör företag bygga motståndskraft i sina leveranskedjor framöver?
Titanernas sammandrabbning: leveranskedjans motståndskraft i USA:s och Kinas kontext
USA och Kina har haft en turbulent relation de senaste åren mitt i protektionistisk politik och införande av tullar.
Över 50% av amerikanska företag har nearshore- eller reshore-verksamhet under de senaste två åren, enligt EY:s industriella leveranskedjeundersökning, medan 55% har ändrat sin leverantörsbas för att vara närmare sin verksamhet.
Detta gäller särskilt för tillverkare av elfordon, som har flyttat tillverkning och inköp av kritiska råvaror till eller nära USA.
I Kina ligger ett större fokus på motståndskraft i leveranskedjan eftersom de har ett konkurrenskraftigt industrisystem. Tillsammans med den ökande inhemska konsumtionen har Kina implementerat en strategi för dubbel cirkulation som lägger större vikt vid inhemska marknader och minskar beroendet av export, vilket driver större oberoende och internt fokus.
Med en enorm inhemsk marknad på 1,4 miljarder konsumenter är detta en sund strategi som har resulterat i en högre andel kinesiska företag (65%) som nearshore- eller reshore-verksamheter, varav 75% har bytt leverantörsbas.
I ett försök att öka motståndskraften har många företag diversifierat sina leveranskedjor bort från Kina, men en fullständig frikoppling av leveranskedjan är kanske inte möjlig på grund av skiftande konsumentuppfattningar.
En undersökning visade att andelen respondenter som säger att de skulle köpa ett lokalt kinesiskt varumärke framför ett utländskt varumärke har ökat från 151 TP4T år 2011 till 851 TP4T år 2020. En "Kina plus ett"-strategi kan således bidra till att bevara utländska företags tidigare investeringar och marknadstillträde, samtidigt som den förbättrar leveranskedjans motståndskraft.
Hur hanterar olika sektorer problem i leveranskedjan?
Vissa sektorer drabbas mer av störningar i leveranskedjan än andra.
Till exempel har diversifiering blivit ett brådskande krav inom flyg-, försvars- och kemiindustrin för att säkerställa att de förblir konkurrenskraftiga, delvis på grund av deras känsliga natur och operativa komplexitet i deras värdekedja. Dessa sektorer använder olika metoder för att etablera motståndskraft i leveranskedjan.
Flyg- och försvarsföretag har ofta redan kortare, inhemskt inriktade leveranskedjor på grund av känslig natur av deras verksamhet. Teknologier som additiv tillverkning och automatisering används för att bevara marginaler och kompensera för de högre driftskostnaderna som är förknippade med anläggningar nära shoren.
Kemikalieindustrin diversifierar också sina leverantörsbaser och utökar kapaciteten till efterfrågehubbar. Kina står för cirka 45% av den globala kemikaliemarknaden idag, upp från 26% år 2010.
Inte konstigt då att många multinationella företag är fortfarande investerade i Kina för att säkerställa en landsomfattande positionering på den kinesiska marknaden, såväl som på globala marknader. Samtidigt utökar de kapaciteten i andra asiatiska länder, tillsammans med Indien och USA, för att minska riskerna i leveranskedjan.
Vad behöver göras för att förbättra industriella leveranskedjor?
I takt med att globala leveranskedjor går bort från ultralåga kostnader, just-in-time-leveranser och minimala lagerhållning, finns det fyra saker som industriledare behöver göra för att i grunden omvandla och framtidssäkra sina leveranskedjor.
Först måste ledare omdefiniera sin strategi för leveranskedjan. Detta kan göras genom att utvärdera globala produktflöden, skattemodeller samt nätverksavtryck, innan man implementerar en leveranskedjearkitektur som kan hantera nya risker och möjligheter.
För det andra måste ledare bygga in flexibilitet i leveranskedjan och leverantörsnätverket. Realtidsövervakning och scenarioplanering, vilket i sin tur kommer att förbättra responsen, är avgörande. En förändring i teamens och partners tankesätt, bort från kommando och kontroll, till insyn och förtroende, bidrar också till denna strävan eftersom partners kan fatta snabba beslut utan att vänta på att hierarkin ska vända.
För det tredje måste företagsledare fokusera på att rida på den gröna vågen och omfamna hållbarhet. Ert företag kommer att behöva engagera intressenter för att driva konkurrensfördelar och miljöresultat genom principer för cirkulär ekonomi, som syftar till att eliminera avfall och föroreningar genom att produkter och material cirkulerar i ett slutet kretslopp.
Slutligen bör företag gå från att göra digitala saker till att vara digitala. Genom att fokusera på digitalt kompetenta talanger kan företag öppna nya intäktsströmmar med leveranskedjeteknik, och inte bara optimera effektiviteten.
Ett exempel på ett företag som har anammat dessa fyra steg för att förbättra sin industriella leveranskedja är Feyen ZylstraDe har en robust leveranskedja och en agil leveranskedja med ett internt inköpsteam som har befogenhet att fatta snabba beslut. De har också integrerat hållbarhet i sina processer och är ett digitalt-först-företag.
Framtiden för leveranskedjans motståndskraft
Det finns en växande förväntan att leveranskedjor kommer att fortsätta att röra sig nära kusten eller på land. Faktum är att en studie från 2021 visade att inte mindre än 41% av amerikanska företag har uttryckligen sagt att de försöker minska beroendet av Kina.
I takt med att produktionsanläggningar som krävs för denna övergång designas och byggs, bör företag nu fundera över hur morgondagens tillverkningsanläggningar bör se ut.
För att framtidssäkra leveranskedjan och bygga motståndskraft måste företag se till att hållbarhet och gröna initiativ förblir högt på agendan, i takt med att miljömässiga, sociala och styrningsmässiga frågor blir alltmer förhöjda på grund av klimatförändringarna.
Vi förväntar oss att den gröna vågen sannolikt kommer att bli nästa omvälvande faktor, inte bara för leveranskedjans motståndskraft utan för tillverkningsindustrin i allmänhet.
Därför är övergången till en cirkulär ekonomi, vilket är en modell för produktion och konsumtion som syftar till att minska avfall så mycket som möjligt, en viktig faktor att beakta när man bygger upp sin verksamhets leveranskedja.
Designa en effektiv och robust leveranskedja för framgång
International Centre for Industrial Transformation (INCIT) förespråkar tillverkningsomvandling och har både verktygen och räckvidden för att ge stöd till stora industrier och tillverkare globalt för att bygga motståndskraft i leveranskedjan.
För att lära dig mer om hur du kan positionera ditt företag för framgång i detta alltmer protektionistiska affärslandskap, kontakta oss här.
